dag 2 – 18:22
jag har varit på biblioteket och lånat göran kropps självbiografi efter ett tips från min syster. han har ju för bövelen cyklat i till himalaya, bestigit ett berg och sen cyklat hem igen! det liknar min resa, så den borde passa mig utmärkt.

det står att göran förberedde sig genom att bo i tält i ett grustag under ett helt år för att spara pengar och träna upp sin mentala styrka innan han gav sig iväg på cykeln. genast ifrågasätter jag mina egna metoder. är jag för impulsiv för ett äventyr som detta? borde jag sova i ett grustag först? förutom min egen säng har jag hittills bara sovit på soffan och på ett golv i år. nu går jag i tankarna om att eventuellt sova på bäddsoffan istället, för att mentalt förbereda mig på att inte sova i min egen säng. ”bäckar små…”, tänker jag högt för mig själv.

jag läser att göran började sin cykelfärd mot himalaya från skinnarviksberget i stockholm. det får mig att skämmas lite. jag som hade tänkt ta pendeln ut till bålstad och starta därifrån för att slippa snurra runt i rondeller en hel dag. men sedan visar det sig att på hemfärden från himalaya åkte göran också tåg! mellan almaty i kazakstan hela vägen till moskva. pendeln till bålstad är alltså befogad.

kroppsligt känner jag mig stark. vad beträffar psyket är jag orolig. vaknade även denna natt av en mardröm. i drömmen cyklade jag enhjuling. eftersom jag inte kan cykla på en enhjuling kom jag även i denna dröm aldrig fram. det sista jag minns av drömmen innan jag vaknar är att lance armstrong cyklar förbi mig i rasande hastighet, kastar några jongleringsbollar i huvudet på mig, skriker ”montera fast stödhjul!” och försvinner iväg i ett stort moln av damm.
jag har aldrig varit ett stort fan av att tolka drömmar. men de senaste nätternas oro har verkligen fått mig att ifrågasätta drömmars påverkan på livet. jag prövade den rytmiska andningen igen, men det fungerade fortfarande inte. funderar på att fråga om en läkare kan skriva ut några ångestdämpande mediciner åt mig. utifall att.