dag 2 – 18:22
jag har varit på biblioteket och lånat göran kropps självbiografi efter ett tips från min syster. han har ju för bövelen cyklat i till himalaya, bestigit ett berg och sen cyklat hem igen! det liknar min resa, så den borde passa mig utmärkt.
det står att göran förberedde sig genom att bo i tält i ett grustag under ett helt år för att spara pengar och träna upp sin mentala styrka innan han gav sig iväg på cykeln. genast ifrågasätter jag mina egna metoder. är jag för impulsiv för ett äventyr som detta? borde jag sova i ett grustag först? förutom min egen säng har jag hittills bara sovit på soffan och på ett golv i år. nu går jag i tankarna om att eventuellt sova på bäddsoffan istället, för att mentalt förbereda mig på att inte sova i min egen säng. ”bäckar små…”, tänker jag högt för mig själv.
jag läser att göran började sin cykelfärd mot himalaya från skinnarviksberget i stockholm. det får mig att skämmas lite. jag som hade tänkt ta pendeln ut till bålstad och starta därifrån för att slippa snurra runt i rondeller en hel dag. men sedan visar det sig att på hemfärden från himalaya åkte göran också tåg! mellan almaty i kazakstan hela vägen till moskva. pendeln till bålstad är alltså befogad.
kroppsligt känner jag mig stark. vad beträffar psyket är jag orolig. vaknade även denna natt av en mardröm. i drömmen cyklade jag enhjuling. eftersom jag inte kan cykla på en enhjuling kom jag även i denna dröm aldrig fram. det sista jag minns av drömmen innan jag vaknar är att lance armstrong cyklar förbi mig i rasande hastighet, kastar några jongleringsbollar i huvudet på mig, skriker ”montera fast stödhjul!” och försvinner iväg i ett stort moln av damm.
jag har aldrig varit ett stort fan av att tolka drömmar. men de senaste nätternas oro har verkligen fått mig att ifrågasätta drömmars påverkan på livet. jag prövade den rytmiska andningen igen, men det fungerade fortfarande inte. funderar på att fråga om en läkare kan skriva ut några ångestdämpande mediciner åt mig. utifall att.
dag 1 – 20:18
jag ska ut och cykla, så jag ger er ”cykelbloggen” från och med idag.
förberedelserna är i full gång. idag oljade jag kedjan som under hela våren och sommaren gett ifrån sig ett gällt, klagande ljud. efter att jag penslat den med några droppar olja snurrade den nöjd, så nöjd, över kuggarna. jag måste ha en speciell förmåga att tala med cyklar, tror jag.
i morgon ska jag försöka laga bromsarna. sen återstår det att räta ut hjulen och montera en sadel. på söndag är det avfärd.
det är tur att min lägenhet ligger på andra våningen i huset, det blir nästan som en slags höghöjdsträning. jag andas tunnare luft, bygger upp fler starka blodkroppar. elitträning till trots, jag vaknade kallsvettig i natt av en mardröm. i drömmen cyklade jag på en träningscykel – jag kom liksom aldrig framåt!
jag gick upp och tog ett glas vatten, satte mig sedan på sängen och andades i en speciell rytm jag lärt mig av en spirituell sökare på ett rave för några år sedan. rytmen fungerade inte. men till sist kunde jag ändå somna om. jag hoppas drömmen aldrig kommer till mig igen.
den oerhörda press jag trycks ner av blandat med nervositeten får min kropp att skälva. tänk om jag cyklar vilse? kommer jag gå all in apocalypse now i så fall? vem räddar mig då? eller om det hela utvecklas till något som liknar ”128 hours”? kommer jag behöva såga av mig själv armen?
sakta börjar jag ställa mig in på att det är ”every man for himself” som gäller på därute. rapportering följer.
när jag lyssnar på musik tänker jag att det vore så coolt om man kunde skriva en text som skulle få folk att typ sittdansa när de läser den så som man kan sittdansa när man lyssnar på musik. det händer att jag dansar när jag läser kokböcker men då är det säkert lite vin inblandat också. har aldrig dansat till en roman, men kanske framtiden tar mig dit. i så fall vill jag dansa till en harlequin romantik-bok eller en doktorsavhandling i atomfysik.
det senare tänker jag mig är som att dansa till en subgenre till techno där man inte fattar någonting (VAD SKA DET DÄR LJUDET BETYDA DET ÄR INTE NATURLIGT?!). i det första fallet tror jag det är som att dansa till mariah carey. tycker det ska startas en litterär klubb, 2 barer, ett bibliotek – så kan jag få se om det här är något som tilltalar fler.
20:01
våren är inte eftertänksamhetens årstid, kanske därav uppkopplad frånvaro. saker som hänt i mitt liv kan sammanfattas med bilder på små söta katter, men det finns redan bilder med det motivet på så många andra platser att jag inte behöver lägga upp några här.
idag blev jag medlem i åhlens club. eller club åhlens? det är inte en vanlig club, en sån club jag brukar gå till. fast det finns många likheter – man betalar massa pengar och det går runt massa snygga människor till någon ”skönt pumpande” musik i bakgrunden och ibland ”fyndar man”. sen får man jobbiga sms om framtida erbjudanden. skillnaden är att på club åhlens kommer de ihåg vad jag heter.
…åh gud vilken dålig jämförelse.
jag blev clubmedlem nu för att jag ska försöka att embracea fler saker som jag tidigare föraktat. som tex ”personliga erbjudanden” och rabattkuponger. för någon vecka sen kom jag fram till att mitt motstånd mot dessa saker varit allt för krävande. lite som när jag vägrade använda smileys när jag var 15-16. sen började jag använda dem och upptäckte hur det gav mitt liv mervärde :) :D :D. så nu kommer jag få massa härliga erbjudanden :O och mitt liv kommer att fyllas av så mycket mer än bara söta små katter. våren är som sagt inte eftertänksamhetens tid.
21:38
var på ett frukostseminarie som miljöpartiet anordnade och jag var den ende som hade fleecetröja på mig. jag är inte ens miljöpartist. de andra var kanske inte det heller. vi åt surdeg, så något stod i alla fall rätt till.
sen gick jag och gav blod för första gången i livet. hela 15 cl tappade de ur min arma kropp. nu kan jag knappt stå upp utan att nästan svimma. kommer inte orka ge blod på riktigt nästa gång. då ska de jävlarna ta runt 4 dl. då blir det nog inte mycket kvar av mig.
undrar vad de kommer fram till om mitt blod? det verkar ju vara 100% pure life, för jag håller på att dö här. det borde säljas på flaska, 10 000 kr/litern.
22:43
tiden går så fort! hur gammal är estelle nu egentligen? hon måste ha fått uppleva så mycket redan. tänk att få uppleva en kräkning för första gången (dessutom babykräk), vilken grej. och sen bajsa efter det. otroligt kul man har det första veckorna i livet.
jag har handlar på lidl för andra gången i mitt liv. kom ut med två varor, för det fanns inget mer i deras utbud av vad jag hade önskat. det var lite som att gå in i en delikatessbutik fylld av massa färglada prislappar och gulliga etiketter. så jag gick till ICA efteråt för kompletering. lite som att kräkas först och sen bajsa. så himla kul har man det i livet. jag och estelle.
23:35
till middag idag: en påse chips och en box vin. gott! jag är så fett kontinental, började liksom äta efter klockan 21.
skulle egentligen äta riktig mat men det blev verkligen (verkligen) riktigt (riktigt) äckligt. då är det bara chips som kan trösta denna ledsna mage.
vad skönt ändå att jag inte tvingade i mig den där äckliga rätten, det var nått recept på kycklinglever. urk. tänk om jag skulle sitta här nu men den där levern i munnen och omges av en aura av död. och efter jag ätit upp hade jag säkert bloggat om mitt nyårslöfte att alltid diska innan jag går och lägger mig.
alltså…. tanken att jag faktiskt har hållit det löftet i snart 2 månader är så deprimerande. jag har nu bestämt mig för att jag inte ska ta initiativ till något så tråkigt igen. nytt löfte: chips och boxvin varje kväll!
jag är så glad för att det är så soligt och fint ute. jag vaknar med solsken i håret varje morgon och tänker att här har jag det bra, här ligger jag kvar. och så gör jag det! hela dagen! missar det härliga livet och alla dess utmaningar, förluster, vinster, förhoppningar, MIRAKEL…. ligger bara kvar i sängen.
när livet ger en utmaningar ska man lägga sig ner och spela död. det har alltid funkat för mig. vem vill ha ett utmanande liv? mina prioriteringar i livet är 1) vänner och familj 2) alkohol 3) solsken 4) längdskidåkning.
den här helgen är därför en nästan perfekt helg för mig. jag har varit på jobbet 14 dagar i rad, så tyvärr har jag sett liite för få vänner, dock ett par stycken och betydelsefulla, men jag har så många fler! ändå CHECK på prio 1. sen har jag druckit mycket alkohol, eller livets tårar som steffo skulle säga (ska sluta ta upp steffo från och med nu). CHECK på prio 2. därefter: sol! ja det har fan varit sol varenda jävla dag. CHECK!
vi fortsätter: har inte åkt längdskidor själv, men det har ju varit vasaloppet! CHECK PÅ DETTA.
detta är mitt livspussel, det består av 4 bitar och är superenkelt. jag är 24 år och jag behöver fan inte bry mig om bolån eller stenar med budskap på. kan bara ligga kvar här i sängen och carpe to the motherfucking diem.
i morse hittade jag en anteckning jag skrivit i (eller på?) mobilen några timmar tidigare: ”vad är en club sandwich, utan THE CLUB!?”.
jag tackar mig själv för den lilla tankenöten som ger mig stor glädje här på morgonen efter, då en frågeställning som denna kan hålla hjärnan på behörigt avstånd från sådant som är viktigt.
har fortfarande inga svar. borde ringa steffo och be honom skriva en helt ny bok. denna fråga kanske är en av historiens mest komplexa. ett uppdrag för ett proffs. jag orkar inte ta det här nu. jag borde spy istället. göra någonting viktigt.
hej bloggen. känns som en kris är på väg. ligger här i sängen med en folköl och im your angel i ”lurarna”. väntar på att krisen ska knacka på dörren snart. jag har tagit på mig kostymen. brukar göra det när livet känns fattigt fast det egentligen inte är det. antagligen är det min födelsedag förra veckan som ställer till det. jag är ett år äldre nu, så det är dags att tackla fortsatta motgångar på vuxet vis. bäst att klä sig därefter också.
blir bostadslös igen om någon månad. har tacklat det på vuxet vis genom att googla ”bolån”. tänker dock aldrig göra om det.
beslutade mig istället för att andra saker i mitt liv måste förändras. först ska jag sluta snusa och istället börja röka. man kan inte hålla på med snus som nån gymnasieelev på fordonsprogrammet nu när jag nått upp till min respektabla ålder.
träffade också lil’wil på en fika och diskuterade min master i ungkarlsliv som jag blir klar med till sommaren. han föreslog att jag skulle doktorera i ämnet. börjar överväga det. kanske kan det hålla krisen borta ett tag till.
jag har varit på speed-dating. det bara blev så. ibland händer det att folk går på speed-dating en fredagskväll. för att det är ”kul”, för att det är ”roligt”, för att man är singel. jag var där för att jag jobbade. så jag deltog inte i kärleksceremonin utan fick studera på håll. först var det superkul, sett från distans. men efter ett tag spred sig en känsla av finlandsfärja inom mig. vissa blir kåta av den. jag blir äcklad.
i ett missriktat försök att skaka av mig detta laddade jag ner grindr till min telefon, en dejting-app för homosexuella män. jag har fått ett fåtal meddelanden hittills. några korta ”hej” och förfrågan om att skicka bild. men jag har loggat ut nu. den heterosexuella stämningen på speed-datingen gjorde att jag nästan blev gay.
i ett försök att sluta bry mig om boken om kosmos i rädsla för att utvecklas till en vattenkannakramare á la di-leva bläddrar jag i bokhyllan efter nya perspektiv. jag hittar dem något oväntat i boken ”passion”, skriven av ingen större än steffo törnqvist, som utan självdistans kallar sig ”livsnjutare”. jag fick boken av moa i julkapp och den ger mig stor glädje.
steffo citerar freud; ”ibland är en cigarr bara en cigarr”. va djupt. steffo fortsätter sedan med egna ord, ”en bra cigarr REVOLTERAR mot snabbmakaronen, hissmusiken och banlonpolon”.
jag känner hur mina perspektiv vidgas.
vidare följer kapitel om popcorn, tid, livets tårar (vin), bankrån, ”sköna citat”, falu rödfärg, månen (med titeln ”månen är en ost”), kaffe (”titel: black power”), samt det korta men informativa kapitlet ”flärp” där steffo visar hur om man sätter ett spelkort i framhjulet på cykeln kan få fram ett motorliknande ljud när man cyklar.
jag tar emot dessa rader, sväljer dem och förstår att de har ett djup jag aldrig kommer att kunna vidröra. jag stänger boken. sveper ett glas av livets tårar och börjar gråta.
eftersom det är alla hjärtans dag är allt man ser på vägen hem systemetpåsar och blombuketter, matkassar med purjolök och värmeljus.
förra årets tema var ungkarlsåret, det verkar hålla i sig även under 2012 enligt beräkningar. brudar kommer typ lika ofta som halleys komet står det i boken om kosmos.
nej jag skojar, så står det absolut inte.
men jag får gå till systemet själv med kroppen till hälften fylld av känslan av att vara en valentine’s day-klyscha i andras ögon, andra hälften känslan av glädje över att så inte är fallet. men kanske är jag en annan sorts klyscha. men jag är i alla fall inte bitter. allt är som vanligt.
20:30
boken om kosmos är slut. jag har gått vidare i livet, som inte har förändrats nämnvärt.
jag roas istället av att försöka föreställa mig hur det skulle bli om jag blev partiledare för socialdemokraterna. det finns många hinder. först och främst är jag inte socialdemokrat, men när de ändå ringer och erbjuder mig jobbet måste jag vara förberedd.
den stora utmaningen är att bestämma vilken musik jag skulle äntra partikongressen till, där jag senare kommer att bli vald av ett unisont ”JA” efter omröstning. valet av passande låt grämer mig.
mona sahlin gick in till en springsteen-låt (hungry heart?), håkan juholt till en tom petty-låt (won’t back down?). det är typ samma låt av samma artist.
socialdemokraterna behöver enligt pressen förnyelse. partiet kanske också tycker det. så när jag blir utsedd till ny partiledare behöver jag visa att jag är den förändringens väderkvarn de behöver.
ett första intryck är viktigt. socialdemokraterna och resten av sveriges befolkning behöver en modern, kanske rent av hipp, men också folkligt förankrad låt som spelas när jag kliver in på den, av dramaturgiska skäl, rökfyllda scenen.
mariah carey – make it happen
positiv titel, enkel handklapp. dock lite för individualistisk text för ett parti som socialdemokraterna. vet inte heller om mariah är vad folket ”ute i stugorna” lyssnar på.
young jeezy – my president is black
stark låt. kanske svår med handklappen? låten kanske inte bidrog till att obama vann presidentvalet i usa, men den kanske gör det i sverige? tyvärr är sverige inte en republik. jag är inte heller svart.
s club 7 – bring it all back
otroligt stark låt. positivt budskap. s club 7 måste dock återförenas och spela in en ny version av låten där alla ”you” byts ut mot ”we” eller ”us”. jag vet inte vad moderaterna spelar på sin partikongress men jag gissar på en ljudbok av camilla läckberg över ett rivigt da buzz-beat. ”bring it all back” kanske inte är den mest mångfacetterade låten som skrivits, men jag lyssnar hellre på s club 7 än på fredrik reinfeldt.
ses i valrörelsen 2014.
01:01
boken om kosmos ger mig, förutom en del huvudbry, även lite hjälp i vardagen. perspektiv, kan man säga. boken redogör bland annat för lite olika teorier om universums uppkomst (”kvantfluktuation i vakuum?!”) och möjligheter.
någon gång på 1800-talet funderade en schweizisk botaniker, von nägeli, över oändlighetens betydelse för vår självkänsla och mänskliga värdighet om den (oändligheten) skulle existera.
kort förklarat: om universum är oändligt kommer vi till slut hitta minst 2 exemplar av varje ting, då naturen till slut måste upprepa sig även i oändligheten. om universum är oändligt finns det en oändligt mängd av samma sak. t ex mig själv. så god självkänsla och värdighet, sett ur det perspektivet, kan tyckas helt meningslöst. i klarspråk – mia törnbloms böcker är helt meningslösa.
antagligen har von nägeli fel, säger boken. en mängd kan vara oändlig utan att rymma allt. som exempel: mängden av alla udda tal är oändligt, men det rymmer inte ett enda jämt tal. sen finns det tydligen oändligheter som är större än andra oändligheter. (supercoolt!)
boken säger att mängden av alla irrationella tal är oändligt mycket större än mängden av hela tal. även fast dessa också är oändliga. (en enkel sökning på internet om detta gör att min dator kraschar).
detta kallar jag hjälp i vardagen. ett starkt argument för att jag inte förstår speciellt mycket här i livet. en liten insikt om att det kommer fortsätta vara så. i oändlighet. men mia törnbloms böcker är fortfarande helt meningslösa.
23:30
på tunnelbanan till jobbet läser jag nu en bok om kosmos. anledningen till att jag läser den på tunnelbanan är för att mer än 30 minuter text orkar jag inte ta in från den här boken. och 30 minuter är vad jag brukar spendera i kollektivtrafiken två gånger om dagen.
igår satt jag vid köksbordet och kom att tänka på havet och alla vågor som slår mot stranden i detta nu, i tex frankrike. de väller in där hela tiden. det har boken på ett nytt sätt gjort mig uppmärksam på.
i boken står det att atlanten är ungefär 150 miljoner år gammal. och att dessa 150 miljoner år motsvarar 3% av jordens ålder.
jag undrar hur många vågor det vält in på en fransk strand.
på sommaren har jag räknat vågor. jag brukar räkna med 1 våg var 3-4 sekund i svenska vatten. jag undrar hur många vågor per sekund det slår i frankrike? jag gissar färre, vågorna är mycket större där och tar lite längre tid på sig att svalla. men sen finns det också tidvattnet, det gör säkert en skillnad. åt vilket håll vet jag dock inte.
nu slår en våg, och snart en till. och så där ska vågorna hålla på. atlanten beräknas finnas kvar i ytterligare 150 miljoner år. eller 6% av jordens ålder. sen slutar nog vågorna att slå.
sånt där kalkylerande orkar jag bara med 30 minuter åt gången. om ens det.
20:10
julmyset är över. tillbaka till verkligheten och sista veckan på året blir jag alltid förvirrad. jag har hamnat ett år tillbaka i tiden. planerade hemresa och trodde att jag fortfarande bodde på blåa linjen. och att jag var arbetslös.
inget stämmer idag, jag har så jävla tråkigt. upptäckte att jag sugit på samma snus i 3 timmar. försökte läsa böcker, men alla bokstäver såg så tråkiga ut och alla bilder var trötta och ointressanta.
gårdagens stora händelse var att jag knuffade till julgransbelysningen så att en glaskula åkte i golvet och gick i bitar. jag dammsög upp resterna. idag har det inte hänt någonting alls.20:10
13:00
jag försöker att göra absolut ingenting, men det beslutet ska ju alltid stöta på motstånd.
jag har valt ut ett 3-4 par böcker jag ska läsa under de här dagarna. egentligen skulle jag kunna strunta i böckerna och bara ligga i soffan och glo i taket, men jag tror inte det skulle uppskattas för det skulle få mig framstå som lat eftersom man alltid måste göra något…produktivt? det var jag igår.
igår bakade jag och mina systrar julgodis. jag var projektledare.
såg till att de jobbade. det var riktigt slitigt. ett riktigt produktivt jobb.
efter ett tag kom det fram att anna, min syster, var VD för företaget. som VD beslutade hon att jag skulle ta hand om städningen på fabriken.
då hoppade jag av mitt uppdrag som projektledare och blev facklig representant istället. mitt första beslut var att utlysa strejk.
vi arbetare (dvs jag och min lillasyster karin) strejkade i 15 sekunder pga bristande strejkmoral. sen dammsög jag upp strössel från köksgolvet.
en tvål med automatisk pump. en sensor som känner av att handen behöver tvål, likt de vattenkranar som brukar finnas på barer. så man aldrig kan spola händerna ordentligt.
första gången jag såg den automatiska tvålen var runt 2 månader sedan. jag var hemma hos katarina och vi skulle se nån film men jag tror vi tittade på en dokumentär om något ointressant spännande istället. jag minns inte så mycket av kvällen. förutom tvålen.
tydligen ska det finnas ”miljoner bakterier” på toppen av vanliga pumptvålar. låt gå. men sen tvättar man sig? bakterier döda. problemet löst.
med automatisk pump behöver du inte röra någon bakteriebefolkad pump. bara föra händerna graciöst igenom den sterila laserstrålen. tvål i handen. tvätta.
det är kreativt. utveckla något som redan är fulländat. tvål – se där en fulländad uppfinning.
tvål med pump – en förbättring. en onödig förbättring. men ändå. en förbättring. kanske.
jag pallar inte.
22:25
när jag läser dn debatt tycker jag oftare än sällan att den uttryckta åsikten skulle varit tvärtom. eller egentligen gäller detta nog också nyhetsdelarna av dagens nyheter. kulturdelen är ok.
ibland behöver jag andra infallsvinklar…. något… mer modernt?
som nyheterna på kommunistiska partiets hemsida. det känns verkligen modernt och hippt med kommunism igen.
t ex förslaget om att förstatliga SAAB är ju jävligt nytänkande om man som jag läser dn varje dag. det skulle ALDRIG dn komma på. eller maud olofsson. eller annie lööf. kommunismen är helt klart det nya.
förra veckan betalade jag för 6 månaders ytterligare prenumeration av dn. det är nog därför det här surrar så mycket i huvudet. jag har gjort ett dåligt val. jag borde valt proletären istället.